Historia

Du kanske tänker på Ursvik som ett nytt bostadsområde? Det är förstås rätt, men också en sanning med flera tusen års modifikation. Här sammanfattar vi Ursviks spännande historia från bronsåldern och fram till idag. Läs mer om stora offerstenar, fornfynd i trädgården, gårdar och kvarnar, släkten Oxenstierna, industrier och en massa militärer från olika århundraden …

Offersten från bronsåldern
Fornminnen visar att människor var aktiva i området redan under brons- och järnåldern. I skogen norr om Ursvik fanns under bronsåldern (ca 1700 f Kr – 500 f Kr) en offerplats där man offrade till fruktbarhetsgudinnan, även kallad modergudinnan, och till olika småknytt.

Vid offerplatsen finns än idag en stor offersten. Förutom tämligen sentida graffiti, finns på stenen också små skålformade urgröpningar på ovansidan. Groparna hackades fram ur stenen och kallades älvkvarnar, eftersom man trodde att älvorna malde sin säd i dem. De smordes ibland in med fett, eller så offrades mynt och andra metallföremål där, för att läka olika åkommor och sjukdomar. Älvkvarnsskolan har fått sitt namn efter dessa små gropar.

Offerstenen är otippat nog en erfaren resenär, som har varit ute på en mer än 100 år lång resa. Efter att ha legat lugnt och stilla i skogen under ett par tusen år, flyttades den först till Skansen i samband med det världsberömda friluftsmuseets öppnande 1891. Långt senare, på 1980-talet, fortsatte färden till det då nybyggda Rissne centrum. Och för bara några år sedan fick stenen äntligen komma tillbaka till skogen norr om Ursvik – gissningsvis till stor glädje för skogarnas alla småknytt, älvor och gudinnor.

Fornfynd i trädgården
Områdets goda förutsättningar för jordbruk, jakt och fiske gjorde att större bosättningar bildades här med tiden, som gårdarna Stora Ursvik och Lilla Ursvik. Flera boplatser och gravar har hittats, och det händer än idag att det görs fornfynd vid grävarbeten i trädgårdar – främst i det äldre villasamhället.

De två gårdarna Stora och Lilla Ursvik har förstås sett väldigt olika ut genom århundradena. Ovan ses manbyggnaden på Stora Ursviks gård, uppförd 1873 och här fotograferad 2005. Idag ser platsen helt annorlunda ut, med nya bostadshus och Kymlingeskolan alldeles inpå de gamla knutarna.

Släkten Oxenstierna, ryttartorp, milstenen och kvarnen
Den inflytelserika adelssläkten Oxenstierna var nära att utrotas fullständigt vid Stockholms blodbad 1520. Den ende som överlevde blodbadet var den unge Gabriel Kristiernsson Oxenstierna, som senare kom att äga stora delar av Ursvik och föra släkten vidare. Gabriel anlitades ofta av kung Gustav Vasa för olika uppdrag och utsågs 1561 till friherre vid Erik XIV:s kröning.

Utgrävningar, den senaste under hösten 2017, har visat att det låg ett så kallat ryttartorp nära Kvarnkullen, precis söder om Gamla Enköpingsvägen. Torpet har antagligen uppförts under 1690-talet och varit hem åt en beriden soldat med familj, som försörjdes av bönderna i området. En soldat från ryttartorpet, Lars Rahm, tros ha stupat i slaget vid Poltava 1709, då Karl den XII:s karoliner led ett svidande nederlag mot Ryssland.

Den vackra milstenen vid Milstensvägen restes 1777 och finns kvar än idag. Stenen visade att det härifrån var exakt en gammal svensk mil (10 689 meter) till Stockholm på den krokiga vägen som då ledde till huvudstaden.

Kvarnen, som kallas Stora Stampan, står fortfarande på Kvarnkullen i Ursvik. Den uppfördes 1671 vid Observatoriekullen i Stockholms innerstad, men flyttades till Ursvik 1887 och användes ända fram till 1920-talet. Kvarnen är en så kallad stubbkvarn, vilket betyder att hela kvarnhuset vid behov kunde vridas för att passa vindriktningen.

Gustaf de Laval och Graham Brothers
Lilla Ursviks gård köptes 1894 av industrimannen och uppfinnaren Gustaf de Laval. Han lät uppföra stora verkstads- och förrådsbyggnader, där han testade olika jordbrukstekniska uppfinningar och produkter. Verksamheten lades dock ner redan 1899, då gården såldes.

1906 köptes fastigheten av företaget Graham Brothers, som tillverkade hissar och hade vuxit ur sina fabrikslokaler på Garvargatan på Kungsholmen. Samtidigt byggdes de första villorna i Lilla Ursvik, som var tjänstebostäder åt fabriksarbetarna. Flera av husen finns kvar än idag på Egnahemsvägen. Graham Brothers bytte senare ägare, men det tillverkades hissar i Ursvik ända fram till 1980. Det vita, smala och tio våningar höga tornet, som syns tydligt från Enköpingsvägen, byggdes 1955 för hissprovning.

Militären tar över
Kronan köpte i början av 1900-talet stora delar av Järvafältet, inklusive gården Stora Ursvik, eftersom Ladugårdsgärdet på Östermalm inte längre räckte till som övningsområde. Flera olika regementen övade på Järvafältet och 1937 byggdes i Ursvik laboratorier för Försvarsväsendets Kemiska Anstalt, som senare blev FOA och därefter FOI. Dessa militära institutioner bedrev avancerad forskning och utveckling inom bland annat kärnvapen, undervattensteknik, stridssimulering och försvarsanalys.

I samband med att verksamheterna avvecklades, överlät Försvaret 2001 marken till det då statligt ägda fastighetsbolaget Vasakronan, vilket blev startskottet för stadsbyggnadsprojektet i Ursvik. FOI var dock kvar i området fram till 2005, då de sista medarbetarna flyttade härifrån.

Ett tåg med krut i
En spännande kvarlämning från den militära tiden är den så kallade Krutbanan, vars slutstation ligger i skogen norr om Ursvik. Järnvägsspåret byggdes 1940-41, mitt under brinnande världskrig. Det började vid stambanan strax norr om Ulriksdals station och gick sedan västerut över Järvafältet fram till militärområdet. Där fortsatte det till en lastkaj och sedan in i ett bergrum som innehöll både krutfabrik och ammunitionsförråd.

Krutbanan var tre kilometer lång och idag är den gamla banvallen gång- och cykelväg för spänstiga motionärer. Men lastkajen och den förseglade porten till bergrummet finns kvar och vittnar om en annan, oroligare tid i Ursvik.

Källor: Sundbybergs stadsmuseum, Wikipedia m fl.