Sveriges mest hållbara kommun (del 4): Naturvård och friluftsliv

I de tätt befolkade kommunerna kring våra storstäder är det viktigt att värna om naturen. Både för naturens egen skull och som frilufts- och rekreationsmöjlighet för medborgarna. I den fjärde delen av hållbarhetsserien får vi möta Vilhelm Kroon, naturvårdaren och biologen som vill öka den biologiska mångfalden och samtidigt få fler människor att upptäcka och komma ut i Sundbybergs härliga natur.

Runt om i Sundbyberg finns det fina parker i olika storlekar och även två naturreservat – Igelbäcken nära Ursvik samt det ganska nya reservatet Lötsjön-Golfängarna. Att ett område har blivit klassat som naturreservat innebär ett starkt och långsiktigt naturskydd.

Grön arbetsmiljö med många uppgifter
Den oinvigde tror kanske att naturen i ett reservat sköter sig själv och att man inte behöver göra särskilt mycket för att området ska må bra. När Vilhelm Kroon, utbildad biolog och anställd naturvårdare i Sundbybergs stad, berättar om sina arbetsdagar förstår man ganska snart att det snarare krävs en hel del jobb.

– Min och kollegornas uppgift är att både kartlägga, underhålla och utveckla naturvärdena och den biologiska mångfalden. För att många olika arter ska kunna trivas i ett område, behövs vanligtvis flera åtgärder – inte minst röjning och gallring av växter som annars skulle ta över helt. Det praktiska jobbet kan också handla om att spara död ved till insekter, värna högstubbar åt hackspettar och ugglor, sätta buskar som ger bär, anlägga blomsterängar eller att slå med lie istället för att störa natur och människor med onödigt många maskiner.

Vilhelm Kroon, naturvårdare och biolog

Balansgång mellan naturskydd och rekreation
Andra viktiga uppgifter är renhållning och information till allmänheten, till exempel med skyltar på plats. Inte minst i Igelbäckens naturreservat gäller det att både värna naturen och underlätta människors friluftsliv och rekreation. Ett så här pass stadsnära naturreservat med väldigt många besökare innebär ett stort tryck och slitage på naturen.

– Det är en utmaning att hitta rätt balans. Vi vill ju att fler ska upptäcka och komma ut i naturen. Genom att tydligt skylta vägar och leder försöker vi både koncentrera och fördela det tryck som uppstår. För det mesta går det bra och de flesta besökare sköter sig utmärkt. Men visst vore det toppen om alla plockade med sig sitt skräp hem från utflykten och att vi hjälps åt ännu mer för att visa hänsyn till både varandra och naturen, säger Vilhelm.

Gångbro, rastplats och naturskydd vid Igelbäcken

Basen i Milot
Vilhelm och kollegorna som jobbar med skötseln av Sundbybergs natur, parker och gator har sina lokaler i Milot vid Ursvik. Här har de garage, förråd, verkstad, omklädningsrum, fikarum och kontor. Det är praktiskt att ha så nära till det 127 hektar stora naturreservatet vid Igelbäcken. Kommunens andra reservat, Lötsjön-Golfängarna, är betydligt mindre med sina 27 hektar – och ligger också hyfsat nära.

Här skapas en så kallad faunadepå i närheten av Ursvik

Favoritplatser utöver Ursvik och Igelbäcken
Förutom Igelbäckens naturreservat, jobbar Vilhelm också med Lötsjön-Golfängarna och kommunens parker. Särskilt nu på sommarhalvåret, när grönskan frodas och växer så det knakar, finns det väldigt mycket att göra, berättar Vilhelm och tipsar om sina smultronställen.

Lötsjön-Golfängarnas naturreservat

– Jag är intresserad av naturvård och skogsskötsel, så det är lätt att trivas på jobbet. Samtidigt kan jag förstås inte njuta på samma sätt som när jag är ledig, eftersom jag hela tiden ser en massa saker som behöver fixas. Men visst kan jag stanna upp och njuta i jobbet också ibland. Igelbäckens naturreservat är nog mitt favoritområde. Lötsjön-Golfängarna är också härligt, med den lättillgängliga och fina lilla fågelsjön Lötsjön och närheten till Råstasjön i Solna. Andra smultronställen i Sumpan är begravningsplatsen, Marabou-parken och den fina Stamgårdsparken i Lilla Alby, som erbjuder både äppelträd, krusbär och vinbär.

Stamgårdsparken i Lilla Alby

Blir aldrig klart
Den som jobbar med naturvård blir aldrig ”färdig”. Men en stor del av tjusningen är just det återkommande, säsongsbetonade och naturliga arbetet, berättar Vilhelm.

– Alla årstider har sin tjusning. På våren och försommaren frodas grönskan och hela naturen lever upp. Även hösten erbjuder härliga upplevelser, som vackra höstfärger, svampplockning och fåglar som flyttar söderut igen. På vintern, när det är lite lugnare i skog och mark, utför vi skogsarbeten i reservaten. Vi behöver bland annat röja gran för att de stora fina tallarna nära Kista ska fortsätta trivas, och vi har röjt asp i Nötbacken för att gynna hasseln, som behöver ljus och värme för att må bra.

Om ett par veckor, när alla djur och fåglar har häckat klart, är det dags för slåtter längs Igelbäcken, som annars snabbt skulle växa igen. Även naturreservatets informationstavlor och gränsmarkeringar ska ses över och förbättras av Vilhelm och hans kollegor.

Larvgångar av myskbock i Igelbäckens naturreservat

Nya arter bästa belöningen
Det allra finaste kvittot på ett väl utfört naturvårdsarbete tycker Vilhelm är när han upptäcker att nya arter av växter, insekter, fåglar eller djur har etablerat sig i ett område tack vare rätt åtgärder. Då känner han en extra stark motivation att fortsätta jobba för att både bevara naturen och få fler människor att upptäcka och trivas i den.

Länkar till mer läsning

Natur, parker och lekplatser i Sundbybergs stad

Så fungerar den svenska Allemansrätten

Sveriges mest hållbara kommun (del 3): Livet mellan husen

Sveriges mest hållbara kommun (del 2): Kretslopp

Sveriges mest hållbara kommun (del 1): Mål och uppföljning

Vem är det som sjunger i skogen?