Samma plats, en annan tid (del 5)

Nu kan du läsa den femte delen i följetongen om livet i Ursvik för länge, länge sedan. Följetongen baseras på fynden i den arkeologiska undersökning som gjordes av ett gammalt ryttartorp vid Gamla Enköpingsvägen hösten 2017. Den här gången handlar berättelsen om delar av en järngryta och en tunna – och om vad man odlade, åt och drack i Ursvik för omkring 300 år sedan.

Den arkeologiska utgrävningen pågick under några intensiva veckor i november 2017, mellan Gamla Enköpingsvägen och Enköpingsvägen. Den avslutades med en öppen visning, som lockade nyfikna i olika åldrar. Arkeologerna har därefter analyserat de fynd som gjordes, och utifrån dem skapat sig en bild av livet i Ursviks ryttartorp på 1600- och 1700-talet.

I de första två delarna av följetongen visades några av fynden upp och vi fick veta mer om soldathustrun Anna Rahm och hennes dotter Malin. De firade jul i ryttartorpet för drygt 300 år sedan, medan maken och pappan Lars var ute och krigade i Karl XII:s arméer. Den tredje delen handlade om nödmyntet som hittades i utgrävningen, och som tros ha tillhört soldaten Johan Wijkberg, som bodde i torpet fram till sin död 1740. I den fjärde delen, ”En bit av Orienten i 1600-talets Ursvik ”, berättades om en vacker porslinsskärva som på något sätt hade tagit sig hit ända från Orienten.

Arkeologerna har nu presenterat den femte och sista delen av historien på sin Facebook-sida Uppdrag arkeologi. För att även du som inte har Facebook ska kunna ta del av berättelsen om ett helt annat Ursvik än idag, presenterar vi den även här.

Del 5: Trädgårdsodling, matlagning och fatöl

Under senhösten/vintern 2017 grävde vi ut lämningarna av ett ryttartorp i Sundbyberg strax norr om Stockholm, om vilket vi gjort flera tidigare inlägg här på Facebook. Den färdiga rapporten om undersökningen kommer att publiceras senare under 2019. Här är ett par bilder på nykonserverade fynd, som kan knytas till torpets kosthållning.

I resterna av ryttartorpets spis fanns en skärva av en stor järngryta. Grytan kan ha använts för matlagning, men även för att värma vatten då man skulle tvätta kläder. Maten tillagades annars i keramikgrytor, av vilka vi påträffade många skärvor. Prover från spisen visade att man tillagat ärtor och råg, samt kött. Spår av en trädgårdsodling invid torpet visade att man odlat bland annat palsternacka och sommargyllen, en växt som användes som sallad.

Den stora järngrytan kanske även användes för att brygga öl eller svagdricka. I torpets mindre rum, kammaren, har man haft en tunna för att förvara detta. Spår av tunnan utgjordes av vredet/kranen till en tunntapp. Denna typ av tunntappar med vred började användas redan under medeltiden. Då var handtaget på vredet ofta utformat som en stiliserad tupp. Ett äldre ord för tupp är hane, och därför har dessa tunntappar kommit att kallas ölhanar. På vredet från ryttartorpet finns ingen tupp, utan istället en stiliserad krona.