Arkeologi och Ursviks spännande historia intresserade många
21 november 2017
Onsdagen den 15 november presenterades den arkeologiska utgrävningen vid Gamla Enköpingsvägen. De flesta åhörare som först samlades på plats var lite äldre och många hade goda kunskaper om Ursviks historia. Inte riktigt lika erfarna och insatta, men väl så entusiastiska och nyfikna, var den stora grupp förstaklassare från Älvkvarnsskolan som snart anslöt sig.
Även nybyggda områden kan ha en lång och spännande historia, vilket vi har berättat om tidigare här på ursvik.se (se länk nedan). De flesta i Ursvik känner nog till områdets militära historia, som gör sig påmind vid Milot och lite varstans i skogen. Men den militära delen av Ursviks historia börjar på allvar först under det tidiga 1900-talet. Innan dess bestod området mestadels av jordbruks- och betesmark, gårdar, torp, kvarnar och skogar.
Flera intressanta fynd
Vid en arkeologisk undersökning 2006 hittades, på platsen för den nuvarande utgrävningen, rester efter två generationer boningshus, två uthus och en ladugård eller ett stall. Utöver grundresterna hittades också lösa fynd, bland annat tegel, buteljglas, porslin, ett hänglås, nycklar och hästskor.
I den pågående utgrävningen, som startade 6 november och håller på att avslutas, har även mynt, kritpipor för rökning och fler husgeråd hittats. De äldsta fynden är från 1700-talet, men flertalet kommer från 1800- och 1900-talet. Föremål av särskilt värde tas om hand och hamnar så småningom i Historiska museets samlingar. Övriga föremål kasseras efter dokumentation. Resterna från husgrunderna tas bort efter utgrävningen, eftersom marken ska förberedas för en väg, en park och eventuellt en förskola. Den arkeologiska dokumentation som görs nu är därför så att säga sista chansen.
Öppen visning för stora och små
Visningen i onsdags inleddes klockan 13 på Gamla Enköpingsvägen, precis bredvid utgrävningsområdet. Av förklarliga skäl lockade visningen främst dem som inte befann sig på jobbet eller i skolan. De kunniga guiderna från Stockholms läns museum, Rolf Hammarskiöld och Johan Runer, fick till en början berätta om sina fynd och slutsatser för ett tjugotal lite äldre åhörare, varav flera visade sig ha mycket goda kunskaper om områdets historia. Även ett par hundar deltog med stort intresse – främst dock för varandra.
Efter ungefär fem minuter sjönk medelåldern i åhörarskaran markant, då ett 50-tal förstaklassare från Älvkvarnsskolan anslöt, med stor nyfikenhet och många frågor. Rolf och Johan tog snabbt det kloka beslutet att dela upp åhörarna i en junior- och en seniorgrupp. Johan, som har en myndig stämma väl värdig Ursviks militära historia, tog sig an förstaklassarna, medan Rolf ledde in övriga åhörare på utgrävningsområdet.
Landsbygd fram till 1960-talet
Vi i den äldre gruppen fick bland annat veta att större delen av södra Järvafältet var jordbruksbygd ända fram till mitten av 1960-talet – mycket tack vare att det var ett militärt övningsområde. När militären övergav området följde en snabb urbanisering. År 1970 invigdes Tensta centrum. Rinkeby var utbyggt två år senare och 1980 tillkom Rissne centrum. Bortsett från de militära anläggningarna och villaområdet i Lilla Ursvik, var stora delar av Ursvik oexploaterat fram till tidigt 2000-tal, då de sista militärerna lämnade området och utvecklingen av Stora Ursvik påbörjades.
Ryttartorpets historia
De äldre utgrävningsfynden kommer från ett soldattorp, eller närmare bestämt ett så kallat ryttartorp, som fanns på platsen från 1690-talet till 1730-talet. Enligt det svenska indelningsverket (se länk nedan) skulle varje så kallad rote av bönder försörja en soldat av något slag. I ett ryttartorp bodde en beriden soldat, alltså tillhörande kavalleriet.
På en karta från 1694 finns en ”ryttarstuga” utritad på platsen. Huset kallas senare ”ryttartorp” på en karta från 1731. I äldre källor omtalas också ”Ryttarna från Spånga”, vilket syftar på soldaten i detta torp och soldaten i det bevarade ryttartorpet Bussenhus vid Spånga kyrka. De två torpen antas ha haft en snarlik utformning, byggda enligt regelverket för soldattorp.
Båda kavalleristerna tillhörde Kungliga Livregementet. Soldaterna med familjer underhölls av Hässelby gård, vars ägare Gustaf Bonde hade så kallad särskild rusthållsskyldighet. De två torpen härbärgerade varsin soldat med familj. Genom åren avlöste soldatfamiljerna varandra. Flera av soldaterna deltog i krig. En soldat från ryttartorpet i Ursvik, Lars Rahm, tros ha stupat i det omtalade slaget vid Poltava år 1709, då Karl den XII:s karoliner led ett svidande nederlag mot Ryssland.
År 1739 utverkade Gustaf Bonde att hans rusthållsskyldighet skulle överflyttas till Sälna gård i Skånela socken (ligger idag i Sigtuna kommun). Därmed omvandlades ryttartorpet i Ursvik till ett vanligt dagsverkstorp, som låg under Stora Ursviks gård. Vid utgrävningen har också konstaterats att det ovanpå den äldsta husgrunden från 1690-talet finns en senare lagd husgrund, troligen från 1700-talets andra hälft.
Dåtid, nutid och framtid
Utgrävningen ser kanske inte så mycket ut för världen, men har gett arkeologerna och historikerna värdefull information – till exempel om kopplingen mellan Ursvik och Poltava. Eller för den delen kopplingen mellan Ursviks ryttartorp och det välbevarade Bussenhus. Visningen avslutades också med att de som ville och kunde tog sig till Spånga kyrka för att titta närmare, både ut- och invändigt, på Bussenhus.
Nu går de fasta lämningarna från ryttartorpet i Ursvik ur tiden för gott, medan de mest intressanta föremålen alltså hamnar i samlingarna på Historiska museet. Nya tider väntar det gamla soldattorpets ägor – med en väg, en park och kanske en förskola för betydligt mer sentida Ursviksbor.
Länkar till mer läsning
Ursviks historia (på ursvik.se)
