Järnåldern
I början av järnåldern (500 år f. Kr.) blev klimatet kallare och fuktigare för att sedan återigen förbättras kring Kristi födelse.
I och med förbättringen började jordbruket få betydelse i Stockholmsområdet. Vid den här tiden låg Ursvik i en vik. Områdets nivåer, geologi och topografi gjorde att området lämpade sig väl för jordbruk. I Ursvik har arkeologiska undersökningar visat att människor bott här sedan 200-talet.
En boplats med flera stolphål, härdar och gropar har hittats väster om Oxenstiernas allé. Där har också påträffats rester av ett 10 m långt hus. Vid allén, på en så kallad ”åkerholme”, har flera gravar och boplatslämningar hittats. Vid Fylkesvägen har ett sextiotal gravhögar och stensättningar från den yngre järnåldern påträffats. Från samma tid härstammar också grunderna till de fyra långhus som hittades 1996 i södersluttningen vid motionsslingornas utgångspunkt. Än idag är det inte ovanligt att villaägare gör fynd i trädgårdarna runtom i Ursvik. Under järnålderns senare del var gamla Enköpingsvägen, den enda och viktiga, vägen västerut till Dalarna och Norge.









