Samma plats, en annan tid

22 mars 2018

I höstas genomfördes en arkeologisk undersökning av ett så kallat ryttartorp bredvid Kvarnkullen i Ursvik. Arkeologerna jobbar nu med att analysera materialet och sätta in det i sitt historiska sammanhang. På sin Facebook-sida presenterar de hur det var att bo i Ursvik för 300 år sen. Rätt tufft verkar det som, minst sagt.

Den 15 november presenterades den arkeologiska utgrävningen vid Gamla Enköpingsvägen av Johan Runer och Rolf Hammarskiöld från Stockholms läns museum. Åhörarna utgjordes av såväl förstaklassare från Älvkvarnsskolan som pensionärer och många åldrar däremellan.


Rolf Hammarskiöld visar upp husgeråd som hittades vid utgrävningen i Ursvik

Johan och Rolf visade upp flera olika föremål som hade hittats och berättade om vilka slutsatser de hade kunnat dra under utgrävningens gång, se tidigare Ursviksnyhet.

Men arbetet är långt ifrån över bara för att själva utgrävningen avslutas. Det fortsätter långt efteråt, fast då inomhus, med en djupare analys av olika föremål och att försöka sätta in föremålen och upptäckterna i ett större historiskt sammanhang.


Ett gammalt mynt som också hittades vid utgrävningen i Ursvik

Följ med 300 år tillbaka i tiden
På Facebook-sidan Uppdrag arkeologi presenterar arkeologerna, på ett lättillgängligt och personligt sätt, bland annat hur livet i Ursviks ryttartorp såg ut i början av 1700-talet. Om du använder Facebook och är intresserad av arkeologi och historia kan det vara en god idé att följa sidan för att se vad som presenteras härnäst – från Ursvik och andra platser.

För att även du som inte använder Facebook ska få ta del av presentationen om Ursvik, publicerar vi de första två delarna från Uppdrag arkeologi nedan, tillsammans med tillhörande bildmaterial:

Del 1
Juldagen år 1700 besöker ryttarhustrun Anna Rahm tillsammans med sin dotter Malin nattvarden i Spånga kyrka. Då har Annas man och Malins pappa Lars sedan nästan ett år tillbaka ryckt ut i det Stora nordiska kriget, och de bor själva på ryttartorpet i Ursvik. Lars tillhörde livkompaniet vid Livregementet till häst, rote nummer 5. När Anna och Malin deltar i gudstjänsten i Spånga kyrka befinner sig Lars i Estland, där han precis deltagit i det stora slaget vid Narva.


Ryttartorpets läge i Ursvik på karta från 1731

Anna och Malin hoppades antagligen på att Lars skulle komma hem snart, men så blev det inte. Efter att ha deltagit i många strider under det långa fälttåget dör Lars någon gång kring 1709. Kanske stupade han vid Poltava?

Vad hände sedan med Anna och Malin? Det har vi inte lyckats ta reda på, men antagligen blev de fort avhysta från torpet. Nya soldater behövde sättas in i kriget. En ny ryttare, Petter Qvist, sätts upp på roten och tar över torpet. En Malin som tjänar som piga på Stora Ursvik nämns 1702. Kanske är det vår Malin?

Petter kan inte ha varit länge på torpet. Han är sannolikt med i det blodiga slaget vid Helsingborg 1710, men dör kort därefter i den stora pesten som härjade Sverige på hösten detta år. Bara i Spånga socken dog 110 personer.


Uppgifter från 1711 om soldaten Petter Qvist

Del 2
Ryttartorpet i Ursvik finns kvar, och nya ryttare kommer och går, fram till år 1740. Då flyttas roten till Skånela socken, ganska nära dagens Märsta. Genom den arkeologiska undersökningen kunde vi konstatera att det på platsen för det gamla ryttartorpet då byggs en ny stuga. Antagligen var denna stuga ett dagsverkstorp som hörde till gården Stora Ursvik. Om detta torp har vi inte hittat någonting i de skriftliga källorna. Däremot finns ett stort fyndmaterial från den arkeologiska undersökningen. 

Ett spännande fynd är en antaglig vigselring, med inskriptionen ”N.L A.B”. Ringen påträffades i ett av stugans hörn, tillsammans med kritpipor och ett antal mynt från 1700-talets mitt. Vem har ringen tillhört och varför hamnade den här?